Möte 2019-10-17

Enheten för personligt stöd drivs i egen regi av Älvsjö stadsdelsnämnd. Under hösten 2019 genomfördes en uppföljning av enheten. Verksamheten bedriver personlig assistans enligt LASS och LSS, avlösar- och ledsagarservice samt kontaktpersonsuppdrag.

 

Uppföljningen visar att enheten för personligt stöd följer kraven i avtal, lagar och föreskrifter och har därigenom de förutsättningar som krävs för en god och säker verksamhet.  

 

Stadsdelsförvaltningen har redovisat ärendet i ett tjänsteutlåtande daterat 20 september 2019.

Beslutsgång

Ordförande yrkar bifall till förvaltningens förslag till beslut.

 

Förvaltningen konstaterar att stora delar av vad det föreslagna litteraturhuset ska kunna erbjuda redan finns etablerat i Kulturhuset/Stadsteatern Stockholms verksamhet vid Sergels torg.

 

Förslaget om att utreda möjligheten att inrätta ett litteraturhus i Medborgarhuset är enligt förvaltningens bedömning ett sent initiativ med hänsyn till tidplanen för Medborgarhusets upprustning.   

 

 

Stadsdelsförvaltningen har redovisat ärendet i ett tjänsteutlåtande daterat 26 september 2019.

Beslutsgång

Ordförande yrkar bifall till förvaltningens förslag till beslut.

 

Särskilt uttalande från (SD)
Roland Johansson (SD) anmäler ett särskilt uttalande.

Sverigedemokraterna anser att Stockholms stads kulturverksamhet ska bedrivas så resurseffektivt som möjligt. Ur detta perspektiv ser Sverigedemokraterna satsningen på ett litteraturhus som erbjuder tjänster som redan finns etablerade i Kulturhuset/Stadsteatern som överflödigt.

 

Förvaltningen är positiv till att staden tar fram en näringslivspolicy, och att stadsdelsnämnderna ska erbjudas stöd av en central funktion för lokal näringslivsutveckling. Förvaltningen är också positiv till att näringslivspolicyn lyfter fram arbetet med att öka antalet arbetsplatser i söderort.

 

Förvaltningen önskar en tydligare redovisning av kopplingarna till andra styrdokument, och förtydligande av vilka nämnder som är berörda av de olika uppdragen. Förvaltningen framhåller att för att kunna ge en bra service till företagen behöver vissa gränsdragningsfrågor mellan nämnderna redas ut. När det gäller stadsutveckling skulle näringslivsfrågorna kunna bli bättre analyserade och integrerade i planeringen om fler planprogram togs fram.

 

Stadsdelsförvaltningen hade redovisat ärendet i ett tjänsteutlåtande daterat 25 september 2019.

 

Förslag till beslut från (V)

Mattias Håkansson med flera (V) yrkar bifall till eget förslag till beslut enligt nedan.

 

Stadsdelsnämnden beslutar att godkänna förvaltningens tjänsteutlåtande med följande ändringar.

• Att på sidan 19 stryka den fjärde åtgärden (angående reglerna för arbetskraftsinvandring)

• Att på sidan 20 stryka sista stycket. 

• Att därutöver anföra följande:

 

Om arbetskraftsinvandring
Två tydliga grupper kan urskiljas bland arbetskraftsinvandrare: de mycket lågkvalificerade och de högt specialiserade. Bägge grupperna är numerärt sett ungefär lika stora. 

Tillvaron för den lågkvalificerade gruppen präglas av mycket starka beroendeförhållanden och usla arbetsvillkor. Under den senaste tioårsperioden har skandalerna avlöst varandra. Det har handlat om thailändska bärplockare, skogsarbetare från Kamerun, städerskor som tjänar 10-20 kronor i timmen, det rena slaveriet som förekommer i restaurangköken. Arbetsgivare som säljer anställningserbjudanden/arbetstillfällen har förekommit, fullt lagligt.  

Den som blir av med jobbet blir också av med arbetstillståndet och därmed uppehållstillståndet. Detta innebär ett extremt starkt beroendeförhållande där migranten mycket sällan vågar säga ifrån. Arbetsgivaren straffas extremt sällan för att ha fuskat; all risk bärs av den anställde. Det är en orimlig ordning. 

Tillvaron för den högkvalificerade gruppen ser annorlunda ut, och man kan anta att denna grupp är vanligare i Stockholm. Här är det långt mer ovanligt med usla villkor och medvetet utnyttjande. Dock har ändå ett alltför stort antal drabbats av så kallade kompetensutvisningar. Alltså där varken arbetsgivare eller arbetstagare egentligen begått något större fel, men där små administrativa misstag och missförstånd innebär fullkomligt oproportionerliga konsekvenser. Även om man har ett välbetalt jobb, har etablerat sig, och är anställd hos ett företag som sköter sig, kan uppehållstillståndet dras in på grund av detaljer i en blankett, några semesterdagar för många sparade eller annat som för en svensk arbetstagare skulle anses vara petitesser och som såväl fack som arbetsgivare skulle försöka lösa praktiskt och i bästa samförstånd. Det är också en orimlig ordning. 

Men trots att reglerna slår på olika sätt, har de en gemensam nämnare - att det alltid är migranten som drabbas. Problemen bottnar i samma regelverk och i samma fenomen: att uppehållstillståndet är knutet till arbetstillståndet, och att arbetsgivare nästan alltid går skadefria om något gått fel. Det är alltid arbetskraftsinvandrarens uppehållstillstånd som i slutänden ligger i vågskålen. 

När då Stockholms stad nu påtar sig att verka för att ”förenkla” reglerna är det förstås den senare gruppen som avses. Att hindra onödiga kompetensförluster i Kista eller på sjukhusen är givetvis en rimlig ambition.  

Men ”förenklade” regler påverkar också den förra gruppen. Och här är det verkligen inte förenklingar som behövs. Tvärtom, det krävs mycket tydligare regler, reella möjligheter att bestraffa misskötsamma arbetsgivare, och en kontrollapparat värd namnet. 
En förenkling skulle snarare innebära ännu mer fusk, slaveri och illojal konkurrens som slår ut seriösa företag i berörda branscher. 

Denna problembild bör naturligtvis finnas med i analysen innan man tar ställning för ”förenklingar”. 

Utöver ovanstående resonemang i sak, finns även formella skäl att fundera över lobbyingambitionen. Det kan ifrågasättas ifall uppgiften ens faller inom kommunal kompetens. 

 

Om kompetensförsörjning
Näringslivspolicyn presenteras samtidigt som den största slakten i modern tid pågår på Arbetsförmedlingen. Det samhälleliga ansvaret för kompetensförsörjning, matchning och fortbildning har traditionellt burits huvudsakligen av denna myndighet. 

Stockholms kommun bör vara försiktig med att påta sig så höga ambitioner inom detta område, samt höja kravnivån gentemot företagen. 

När välfärdens kärnfunktioner går på knäna bör inte kommunen ta på sig sådant arbete och sådana kostnader som inte ligger ens i närheten av kärnuppdraget. Istället bör staden kräva att staten tar sitt ansvar. 

Om nämnders ansvar och ambitionsnivå
Det sägs att näringslivsperspektivet ska ”genomsyra” stadens verksamhet på en mängd olika nivåer. Man hade kunnat välja andra ord såsom ”ta hänsyn till” eller liknande. Men ordvalet är genomsyra. Och detta är ett oerhört starkt ordval som signalerar ambitionen att andra intressen ska sättas på undantag. Det är en orimlig hållning som går rakt emot de mest självklara demokratiska principer. Kommunens främsta ansvar är gentemot dess medborgare – inte näringslivet.

Beslutsgång

Ordförande yrkar bifall till förvaltningens förslag till beslut.

Ordförande ställer förslagen mot varandra och förklarar att nämnden beslutar att bifalla förvaltningens förslag till beslut. Mattias Håkansson med flera (V) reserverar sig mot beslutet till förmån för eget förslag till beslut.

 

Särskilt uttalande från (S)

Stefan Johansson med flera (S) anmäler ett särskilt uttalande.

Stockholm har under lång tid stått stark på en global arena och attraherat etablering av flera multinationella företag. Detta samtidigt som flera inhemska företag har startat och vuxit. I internationella mätningar för innovation och start-ups hamnar Stockholm ofta i toppen.

Vi välkomnar med det ambitionen i att stadens arbete för näringslivsfrågor uppmärksammas. Samtidigt kan vi konstatera att det föreslagna dokumentet i stort inte utvecklar stadens näringslivsarbete i någon större omfattning, utan i flera fall bara formaliserar eller omformulerar redan pågående processer.

I de fall där policyn gör nedslag behöver uppdraget många gånger förtydligas och prioriteras. Åtgärderna är ofta breda och målsättningen för det övergripande praktiska tillvägagångssättet är odefinierad. Som exempel har stadsdelarna tillsammans med kommunstyrelsen och Stockholm Business Region sedan innan ett uppdrag att samverka med det lokala näringslivet. Gällande detta viktiga arbete skjuter policyn en eventuell utveckling på framtiden genom att kort konstatera att det ska ske en samverkan, något som redan idag ligger inom definierat uppdrag.

Samma konstaterande som redan idag är definierade går igen i policyn – gällande såväl allt mellan stadsutveckling till trygghetsfrågor. Det skulle kunna anses adekvat att ett dokument för utvecklingen av stadens näringslivsarbete i princip inte bara konstaterar nuvarande förhållanden.

I de enstaka fall policyn innehåller uppdrag som skärps saknas viktiga överväganden. Dit hör frågan om kompetensförsörjning som måste tydliggöras vidare. Missmatchningen hotar på lång sikt Stockholms tillväxt. Men bristen på matchning skadar inte bara näringslivet på ett direkt sätt. Svårigheten att säkra kompetensförsörjningen för stadens verksamheter är en akut utmaning för vår egen organisation. Här måste staden fortsätta arbeta nära gymnasieskolor, vuxenutbildningen och universiteten för att möta utmaningen. Att yrkesutbildningarna ska hörsamma lokalt näringsliv är en god ambition, men samverkan för att få en långsiktigt hållbar kompetensförsörjning för näringslivet måste vara tydligare definierad. Istället för nedskärningar behöver vuxenutbildningen ges resurser för att öka antal utbildningsplatser och möta efterfrågan.

 Policyn diskuterar frågan om arbetsplatser, dess lokalisering och behovet av utveckling. Arbetet för att skapa fler arbetsplatser i ytterstaden måste fortsatt prioriteras. Det är samtidigt viktigt att förstå att bostadsförsörjningen är en minst lika viktig del för ett växande näringsliv. När nu nya prognoser visar ett kraftigt sjunkande såväl bostadsbyggande som planerande för nya bostäder kommer det både hindra möjligheten att rekrytera nationellt och internationellt. Detta riskerar i sin tur att försämra rörligheten på arbetsmarknaden.

Även avsaknaden av konkreta åtgärder för en förstärkt infrastruktur och framkomlighet i staden och regionen drabbar näringslivets möjligheter. Här är policyn förvånande passiv helt utan nya insatser. Förslag om tidigarelagda investeringar i tunnelbana och en flyginfrastruktur som möjliggör fler direktlinjer lyser helt med sin frånvaro såväl i policyn som i den praktiska politiken.

Det är också viktigt att poängtera angelägenheten av utökade medel för att kunna realisera de uppdrag som förvaltningarna redan idag jobbar mot. Vi har kunnat se i flera av stadens verksamheter hur skattesänkningar har fått gå före möjligheten för förvaltningarna att bedriva ett gott och effektivt arbete.

Socialdemokraterna ser gärna en fortgående utveckling av stadens näringslivsarbete – vi vänder oss däremot mot att lägga ner resurser på dokument som inte innehåller åtgärder som utvecklar stadens näringslivsarbete – utan bara riskerar att bli hyllvärmare i en kontext där åtgärderna redan är konstaterade och del av ett redan pågående arbete. 

 

Särskilt uttalande från (V)

Johanna Ejdefur med flera (V) anmäler ett särskilt uttalande.

 

Inledningsvis fastslås att Stockholm är ett viktigt nav i den svenska ekonomin. I detta har vi ingen avvikande uppfattning. Men med den borgerliga majoritetens förslag till Näringslivspolicy framgår med all önskvärd tydlighet vilken flathet dessa har inför arbetsgivarorganisationernas särintressen samt deras oförstående inför den komplexitet och de faktorer som påverkar och kan driva ekonomin framåt.

 

Den borgerliga majoriteten pratar i ena stunden om att kommunen ska fokusera på sin kärnverksamhet, men i nästa vill de utöka verksamheten till att innefatta områden som statliga myndigheter redan har ett ansvar över. 
 

Detta genom att kommunen ska förse företagen med skräddarsydda utbildningar för att rätt kompetens ska finnas för företagen. Detta skulle, förutom vara ett slag emot alla de konsulter och näringsidkare inom utbildningsbranschen som hittills kunnat erbjuda just denna form av kompetensutveckling, även frånta arbetsgivarna deras egna ansvar för kompetensutveckling. I princip så verkar de borgerliga leva i tron om att företagare varken vill eller kan ta ansvar för den egna verksamheten. Samt att synen att den offentliga verksamheten endast finns till för att tillfredsställa företagen och slussa pengar från vår gemensamma egendom och resurser till riskkapitalister och storföretag.

 

Det kan inte vara kommuners roll att göra sig till curlande serviceorgan för näringslivet. 

 

Den föreslagna näringslivspolicyn ignorerar nästan helt den största faktorn som bromsar stadens och regionens tillväxt och kompetensförsörjning. Att inte ta med bostadsfrågan i en policy som ska föra staden framåt är direkt oseriöst. 
 

Lika ofta som företag efterfrågar rätt kompetens så frågar man efter hur folk ska lösa sin bostadssituation och det ligger till viss grund för hur företagen anställer. Att det finns bostäder till rimliga kostnader bidrar också till att nyföretagandet ges möjlighet att öka, då människor med idéer och en önskan om att starta eget ges möjlighet att finna det ekonomiska utrymmet och den trygghet som krävs för att starta och få igång en verksamhet. Bland annat Handelskammaren har i åratal lyft bostadsbristen som det enskilt viktigaste problemet för näringslivet i Stockholm. 

I stället vill den borgerliga majoriteten använda skattemedel till att agera opinionsbildare för arbetsgivarorganisationernas särintressen, genom att påta sig att arbeta för ”förenklingar” i reglerna kring arbetskraftsinvandring. 

 

Arbetskraftsinvandring har historiskt sett varit ett vinnande koncept för vårt land, där vi haft stor brist på arbetskraft. Arbetskraftsinvandring har då varit ordentligt reglerad och tagit hänsyn till de förutsättningar och behov som de facto funnits på arbetsmarknaden. 
 

Dagens regler försvårar för högspecialiserade arbetskraftsinvandrare och har lett till så kallade kompetensutvisningar.  Här kan möjligen lättnader i reglerna behövas, så att inte små administrativa detaljer får stora konsekvenser. 
 

Samma regler har underlättat för ren lönedumpning och slaveri bland den lågkvalificerade gruppen arbetskraftsmigranter.  Här behövs tvärtom mycket tydliga skärpningar av reglerna för att komma till rätta med oseriösa arbetsgivare, illojal konkurrens och villkorsdumpning. 

I den föreslagna näringslivspolicyn nämns inte ens den senare gruppen. Och när man då talar om att ”förenkla” så ignoreras helt att dylika ”förenklingar” i praktiken kommer att underlätta för nämnda slaveri. 

 

Utöver dessa invändningar i sak ifrågasätter vi om det överhuvudtaget tillhör kommunens uppgifter att idka politisk lobbying i sakfrågor som inte direkt, och knappt ens indirekt, berör medborgarna. 

 

Särskilt uttalande från (SD)

Roland Johansson (SD) anmäler ett särskilt uttalande.

 

Sverigedemokraterna ser negativt på åtgärder som särbehandlar vissa grupper i samhället. Lika villkor sett till möjligheter för småföretagande ska gälla samtliga medborgare i Stockholm, oavsett var de bor. Med utgångspunkt i detta avser Sverigedemokraterna att punkten om särskilt främjande av småföretagande i ytterstadsdelarna bör strykas ur policyn.

 

Förvaltningen anser att de nya kvarter som föreslås med så kallade Stockholmshus ansluter väl till befintlig bebyggelse i Solberga. Förvaltningen saknar en beskrivning av hur denna plan förhåller sig till övriga planerade förtätningar i området och hade helst sett ett nytt planprogram för Solberga med ett helhetsgrepp över områdets utveckling.



Förvaltningen kommenterar i övrigt en del frågor om naturvärden, tillgänglighet till Solbergaskogen, behov av skyddsräcken, omvandling av gatumark till fastighetsmark, transformatorstationen, parkering och cykelbana.

Förteckning över diarieförda ärenden under perioden 1 september 2019 till 30 september 2019 anmäls.

Protokoll från funktionshinderrådet daterat 9 oktober 2019 anmäls.

Protokoll från pensionärsrådet daterat 10 oktober 2019 anmäls.

Protokoll från sociala delegationen daterat 26 september 2019, 8 oktober 2019 och 10 oktober 2019 anmäls.