Möte 2019-01-17

Stadsbyggnadskontoret har upprättat ett nytt planförslag i syfte att utveckla Magelungens strand till en sammankopplande länk mellan stadsdelarna Farsta och Fagersjö med Magelungsvägen som ett urbant stråk och Magelungens parkmiljö som en samlande grön mötesplats. I Stockholms stads kartläggning av ekologiskt särskilt betydelsefulla områden (ESBO) är Magelungens strand utpekat som ett kärnområde.

Stadsbyggnadskontoret avser att gestalta en ny årsring med hög arkitektonisk kvalitet som både samspelar med och skiljer ut sig i relation till Farstas befintliga bebyggelse. Detaljplanen ska möjliggöra ca 900 bostäder i blandade upplåtelseformer samt säkra behovet av förskolor och lokaler för olika verksamheter. Bebyggelsestrukturen består av tre grupper av sammansatta kvartersvolymer med varierade byggnadshöjder som är högre och slutna mot Magelungsvägen (lameller/gathus) och öppna mot sjön (parkhus/punkthus). Våningsantalen varierar generellt mellan 4 och 10 våningar med våningsantal upp till 12 våningar i kvarter 5 och 12 till14 våningar på bron/nedanför bron i kvarter 1. Magelungsvägen förblir en del av det primära vägnätet och Nykroppagatan en del av huvudvägnätet för biltrafik. Magelungsvägens regionala funktion beaktas men hastigheten sänks. De nuvarande hastighetsbegränsningarna 70 km/h respektive 50 km/h sänks till 60 km/h respektive 40 km/h.

Skönhetsrådet ställde sig positivt till den nya planeringsinriktningen med så kallade urbana stråk men efterfrågade en utveckling av inriktningen. Rådet befarade att förslaget resulterar i en ny ensidig bebyggelsefront som läggs vid en trafikled, istället för en trivsam gata med det stadsliv som planeringen förutsätter. Även om hastigheten längs Magelungsvägen sänks är höjderna och horisontaliteten för kraftfulla och byggnadskropparna alltför kompakta. Horisontaliteten frambringar ett slags hastighetsarkitektur som inte gynnar Magelungsvägen som stadsgata. Högdelarna bör tas bort, och även de ”lägre” delarna om 8-10 våningar bör ges en mer måttfull skala. Eftersom det är ”stadsmiljö” som eftersträvas vore innerstadens 5-7 våningar en mer rimlig ambition. De höga husen i Farsta är lokaliserade runt centrum och det är en gestaltningsidé som bör bestå i stadsdelen. Vad gäller de ekologiska värdena blir den gröna kilen vid hus A (kv. 3) mycket smal. Husets längd är en avvägning mellan spridningskorridoren, bullerfaktorn från trafikleden mot vattnet och hur sammanhållen gatumiljön blir utan för stora gluggar men för att spridningsvägarna ska fungera önskade rådet att kvarter 3 kortas så att spridningskorridoren blir bredare.

Projektets sociala ambition ansåg rådet lovvärd, med ett uttalat grannskapsmål och en gestaltning som bottnar i frågor kring hur människor umgås. Projektet väcker även flera principiellt intressanta frågor, t.ex. hur vyn från Magelungen påverkas. Just mötet med vattnet är en viktig stockholmsfråga, och här saknade rådet underlag. Gällande barnens miljö, en fråga som Skönhetsrådet särskilt bevakat under 2018, är de relativt sett stora förskolegårdarna med ytor om ca 20 kvm per barn (jmf Boverkets rekommendation om 40 kvm/barn) tillfredsställande men bör kunna bli ännu något större med något färre lägenheter.

Sammanfattningsvis uppskattade Skönhetsrådet det ambitiösa arbetet med gestaltning av byggnader och park/gatumiljö. Som pilotprojekt för ”urbana stråk” är det synnerligen viktigt att det blir rätt; kopplas Fagersjö och Farsta med en ny högkvalitativ stadsmiljö kommer projektet innebära viktiga lärdomar som kan tas med in i kommande stadsutvecklingsområden.

Föreliggande ärende innebär att två äldre byggnader på fastigheten Konsthallen 15 rivs för att skapa större hotell- och utställningslokaler för den intilliggande verksamheten Pop House Hotel och ABBA The Museum. Förslaget innebär även att en inglasad del av hotellets gård ges permanent byggrätt. De byggnader som föreslås rivas och underbyggas uppfördes under 1880- och 1920-talen. I programmet studeras möjligheten att antingen bevara eller återuppbygga fasaderna.

Djurgården har en liten äldre stadsbebyggelse av stort kulturhistoriskt värde. Värdet består såväl i de enskilda byggnaderna som i den helhetsmiljö de är en del av. Områdets småskaliga karaktär har bestått trots det moderna tillägget som Konsthallen 15 inneburit, men är beroende av att inte fler byggnader rivs för att inte bli obsolet. Förslaget hotar därmed hela områdets kulturhistoriska värde och innebär ett farligt prejudikat där autentisk bebyggelse rivs och ersätts med falska kopior. I programmets miljökonsekvensbeskrivning uttrycks detta mycket tydligt när det gäller de båda rivningsalternativen A och B:

”Förslaget bedöms innebära förlust av miljöns värden vilket innebär stora negativa konsekvenser. Åtgärden innebära förvanskning av bebyggelseområdet samt förlust av bebyggelsemiljöer med höga värden. Återskapande av exteriörerna bedöms sakna kulturhistoriskt värde och bedöms inte kompensera skadan till följd av rivning av byggnaderna. Förslaget bedöms strida mot miljöbalken, plan- och bygglagen samt gällande skyddsbestämmelser i tomträttsavtalet från 1990.”

Skönhetsrådet delade helt miljökonsekvensbeskrivningens bedömning och ansåg att förslaget är oacceptabelt ut ett kulturmiljöperspektiv samt att det strider mot lagstiftningen. Rådet ansåg således att endast ”nollalternativet” är möjligt att utveckla.

Beträffande glastillbyggnaden av Konsthallen 15 var det rådets mening att den inte bör permanentas. I den gällande detaljplanen från 2011 finns ingen byggrätt, platsen är prickmark. Staden bör inte bidra till ökat markutnyttjande på en fastighet vars detaljplan inte ens är 10 år gammal. Exploatören har hela tiden känt till att gården är prickmark.

Skönhetsrådet ställde sig negativt till programförslaget i sin helhet och ansåg det inte kan ligga till grund för kommande detaljplanering.

SISAB har inkommit med en ansökan om förhandsbesked avseende tillbyggnad av f.d. Sveaplans gymnasium som nu planeras att bli grundskola. Förslaget innebär att en ny byggnadsvolym placeras framför ursprungsbyggnadens östra del, d.v.s. intill fasaden som vetter mot Cedersdalsgatan. Den nya byggnaden ska inrymma tillagningskök och matsal samt salar för specialämnen som musik, slöjd och bild.

Byggnaden, Sveaplans högre allmänna läroverk för flickor, togs i bruk vårterminen 1936. Ansvariga för skolans utformning var arkitekterna Helge Zimdal och Nils Ahrbom. Skolbyggnaden räknas idag som en modern klassiker med mycket höga arkitektoniska såväl som kulturhistoriska värden vilket gjort att den i stadsmuseets kulturhistoriska klassificering blåmarkerats, d.v.s. bebyggelsen bedöms ha synnerligen högt kulturhistoriskt värde och fastigheten ligger i Nationalstadsparken.

Skönhetsrådet välkomnade planerna på att f.d. Sveaplans gymnasium ska återgå till att fungera som skola. Rådet hade också förståelse för att det finns behov av ytterligare lokaler om det ska gå att använda byggnaden som grundskola. I förhandsbeskedet föreslås en ny byggnadsvolym framför skolbyggnadens södra fasad i skolområdets östra del. Enligt rådets uppfattning samspelar inte den föreslagna volymen med den befintliga skolans funktionalistiska gestaltning. Den nya volymen bryter dynamiken och avviker i fråga om material och utformning och rådet bedömde därför att en tillbyggnad med föreliggande placering och utformning inte är möjlig.

Enligt rådet bör SISAB pröva att lägga en ny byggnadsvolym bakom skolbyggnaden på ytan som tidigare använts för idrottsändamål. Önskvärt är då att tillbyggnaden utformas som ett komplement som samspelar med den blåklassade ursprungsbyggnaden på ett bättre sätt än det i underlaget presenterade förslaget.