Möte 2019-08-26

Upptogs till behandling Sperlingens Backe, del av kvarteret, planärende på granskning, 2014-00404. Susanna Stenfelt och Rebecca Kihlman, stadsbyggnadskontoret, redogjorde för ärendet.

Stadsbyggnadskontoret har upprättat ett planförslag för del av Norra Djurgårdsstaden – Gasverket Östra (del av Hjorthagen 1:3). Stadens vision för det kulturhistoriskt värdefulla Gasverket är att det både ska bidra till ett väl fungerande vardagsliv för boende och arbetande i Hjorthagen med service, omsorg, skola och mötesplatser för alla samt vara ett av Stockholms självklara besöksmål. Planområdet rymmer idag åtta byggnader samt spaltgasverket. Huvudsyftet med planförslaget är att säkerställa ett skydd och långsiktigt bevarande av de berörda delarna av Gasverksområdet.

Planförslaget möjliggör ny användning i de befintliga byggnaderna; centrum- och kontorsändamål anpassat till kulturhistoriska värden. Bostäder möjliggörs i de övre våningsplanen i hus 26/24/25 samt hus 21. Skydds- och varsamhetsbestämmelser i detaljplanen säkerställer att byggnaderna särart och karaktär bevaras. I planområdets södra del, längs bergskanten, där spaltgasverket ligger samt inom fotavtrycket för hus 15/16 ges byggrätt för nya byggnader för centrum- och kontorsändamål samt bostäder.

Skönhetsrådet ansåg att exploateringsgraden är för hög för att det i alla delar ska gå att säkerställa de mål som sattes upp i Program för hållbar stadsutveckling 2016. Trots detta ställde sig rådet i huvudsak positivt till planförslaget. De förändringar som föreslås för den befintliga och kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsen, såsom yttre ändringar för att byggnaderna ska kunna användas för nya ändamål, hade rådet ingen erinran emot. Detta förutsatt att nyupptagna ytor för fönster och entréer får rimliga proportioner i förhållande till respektive fasad och dess uttryck. Att byggnadens ursprungliga karaktär och gestaltning blir tydligt avläsbar även efter förändringarna är av högsta vikt, annars fördärvas snarare än utvecklas det viktiga kulturarvet Gasverket. Ändringarna måste också utföras med mycket hög kvalitet i såväl material som utförande, vilket stadsbyggnadskontoret måste säkerställa i planhandlingar och senare i bygglovsskedet.

Rådet ansåg vidare att rivningen av marketenteriet går att motivera givet de omfattande fuktproblem som byggnaden har. Skönhetsrådet uppskattade den arkitektoniska gestaltningen och den trappande form som föreslås för den byggnad som i planförslaget ersätter marketenteriet. Den föreslagna bebyggelsen mot Gasverksvägen hade rådet ingen erinran emot och rådet ställde sig också positivt till att en del av spaltgasverket bevaras för framtiden.

Skönhetsrådet fick under sammanträdet 2019.08.26 information om de diskussioner som förts under arbetet med planområdet och hur stadsbyggnadskontoret tillsammans med byggherrarna prövat olika lösningar för att uppnå såväl ett väl utformat område som önskat exploateringstal. Rådet ansåg att förslaget till övervägande del är bra men det föreslagna höghuset i områdets östra del är problematiskt. Byggnaden har, så som det skissats i underlaget, arkitektoniska kvaliteter men rådet fann det olämpligt att tillföra en högre byggnadsvolym i planområdet av flera skäl: i Program för hållbar stadsutveckling anges att gasklockornas dominerande roll ska bibehållas i förhållande till ny bebyggelse och viktiga siktstråk mot dessa ska värnas samt att Gasverkets befintliga byggnader ska vara huvudnumret, nya kompletterande byggnader ska stärka Gasverket, inte vara dominerande. Rådet ansåg inte att planförslaget efterlever programmet i dessa delar. Vidare bör större hänsyn tas till planområdets läge i Nationalstadsparken – bostadshusen längs Husarviken sänktes i höjd av hänsyn till parken och dess värden, samma omsorg bör tas även i denna del av Gasverksområdet. Ur stadsbildssynpunkt finns det också skäl att motsätta sig ett höghus. Bostadsbebyggelsen längs Bobergsgatan har högst medvetet utformats så att arkitekturen visar en mångsidig, nästan brokig karaktär. Det aktuella planområdet bör därför som kontrast få en betydligt lugnare karaktär vad gäller hushöjd, d.v.s. höghuset bör utgå. Med tanke på att hela Norra Djurgårdsstaden är så tätt exploaterat att det inte finns tillräckliga ytor för lek och rekreation – en ny parklek föreslås i Hjorthagsparken, d.v.s. utanför Gasverksområdet – ansåg rådet därför att punkthuset helt bör utgå ur planförslaget. Detta skulle innebära att mittstråket genom planområdet skulle kunna avslutas med en allmän plats eller park, vilket rådet ansåg skulle tillföra mer kvalitet i området än ett högt hus skulle göra.

Skönhetsrådet har tidigare yttrat sig över föreliggande ärende under såväl program- som plansamrådsskede. Vid båda dessa tillfällen, 2015 och 2017, ställde sig rådet negativt till de omfattande rivningar som föreslagits, till de kraftiga påbyggnaderna samt till den försämrade tillgängligheten till tunnelbanan. Nu när planen är på granskning såg rådet flera positiva inslag, t.ex. den större orienterbarheten den inre miljön. Dock kvarstår huvudsakligen de problem som rådet tidigare påpekat.

En övergripande knäckfråga är hur staden ser på kvarterets placering. Trots att Sperlingens backe ligger på Östermalm, en bit utanför det moderna City, föreslås påbyggnader som bara tidigare accepterats i den modernistiska miljön på Norrmalm. Genomförs höjningarna befarar rådet att en ny princip för påbyggnader etableras på Stockholms malmar. Höjdsättningen av innerstaden utanför City styrs av de principer som presenterades i Lindhagenplanen 1866 med fasta relationer mellan hushöjd och gatubredd. I normalfallet innebär detta att byggnadernas fasader är 1,5 meter högre än gatubredden och att taket inordnas under en 45-graders vinkel. I planförslaget trappas byggnaderna in där takfoten borde legat och tillåts sedan i en brant vinkel ha uppemot fyra ytterligare våningar. Rådet ansåg att detta är ett sätt att tänja stadens tidigare principer till oigenkännlighet och att det kommer att få stora konsekvenser för andra kvarter i innerstaden om det tillåts här.

Trots det positiva i att de föreslagna rivningarna minskat önskade rådet understryka att planarbetets utgångspunkt där omfattande rivningar utgjort grunden är felaktig. Istället borde kvarteret utvecklats med den befintliga bebyggelsen som utgångspunkt. Ur ett hållbarhetsperspektiv rimmar det dessutom illa med det allt större fokus på återbruk som märks generellt i samhället. Rådet beklagade att 1980-talets postmoderna bebyggelse bedömts sakna värde och i huvudsak står inför eliminering. Rivningen av restaurang Tures är exempelvis en helt onödig skövling av en tidstypisk och högklassig glasarkitektur. Rådet kunde acceptera en rivning av parkeringshuset, men fann dess värden styvmoderligt hanterade. Som en av de tidigaste bilmiljöerna i Sverige, med delvis klassicerande interiör och stram funktionalistisk fasad är den unik i sitt slag. Planförslaget är paradoxalt i så mening att det på samma gång föreslår en rivning av en autentisk, snart 85-årig fasad samtidigt som det föreslår rekonstruktioner av andra fasader som bara är ett par decennier äldre. Skönhetsrådet motsatte sig inte fasadrekonstruktionerna, men fann tillvägagångssättet märkligt och ställde sig frågande till hur värderingen gjorts mellan arkitektur från 1880-talet respektive 1930- och 1980-talen.

Skönhetsrådet har tidigare inskärpt stadens intresse i att värna den allmänna tillgängligheten till tunnelbanestationen Östermalmstorg. Att ta bort uppgången på Birger Jarlsgatans östra sida och istället låta uppgången mynna inne i Sturegallerian leder till en sämre lösning för allmänheten till förmån för fastighetsägarens handelslägen. Rådet ansåg att en uppgång genom Marmorhallarna mycket väl kan vara ett komplement till den direkta kontakten med gatan, men inte en ersättning. Tunnelbaneuppgångar som mynnar i privata lokaler kan inte heller garanteras vara öppna över dygnet utan förutsätter i förlängningen fastighetsägarens välvilja.

Sammanfattningsvis stod rådet fast vid sina tidigare ståndpunkter och ansåg att tunnelbaneentrén mot Birger Jarlsgatan måste behållas, att högklassig arkitektur från 1930- och 1980-talen måste värderas högre och inte kan ställas inför storskaliga rivningar samt att kvarterets höjder ska följa de etablerade principer för hushöjd och gatubredd som gäller för malmarna.

Skönhetsrådet välkomnade att en ny byggnadsordning tagits fram och ansåg att de beskrivande texterna med sina illustrationer på ett lättillgängligt sätt presenterar stadens utveckling ur ett landskapligt, arkitektoniskt och kulturhistoriskt perspektiv. Förslaget till ny byggnadsordning adderar vid sidan av beskrivande text också vägledningar för stadens utveckling och ett verktyg för gestaltning. Dokumentet kan ha stor påverkan för det kvalitativa stadsbyggandet om det används rätt. Skönhetsrådets beslöt att i sin hantering av ärendet fokusera på hur vägledningarna är formulerade och hur de kan komma att påverka framtidens stad med dess målkonflikter.


Under rubriken Byggnadsordningens målkonflikter konstaterade rådet att byggnadsordningen i föreliggande form har två övergripande svagheter. Eftersom stadens mål i den 2018 beslutade översiktsplanen är att koppla samman stadens delar genom omvandling, komplettering och mindre förtätningar kommer flera av de i byggnadsordningen presenterade stadsbyggnadskaraktärerna att helt eller delvis förändras. Detta kräver en större analys och identifikation av målkonflikter i byggnadsordningen. Den stora förändring av staden som pågår enligt översiktsplanen berör framförallt efterkrigstidens bebyggelsemiljöer och de stadsbyggnadskaraktärer som identifierats från åren 1945-1975 bör därför kompletteras med tydligare riktlinjer för hur detta kan gå till med ett kvalitativt resultat. Den andra svagheten är vagheten i de presenterade vägledningarna. Genomgående används exempelvis ordet "beaktas" när förhållandet till befintliga kvaliteter beskrivs.

Under rubriken Byggnadsordningens vägledningar, behöver enligt rådets uppfattning tillägg och förtydliganden:

I vägledningen för topografi och siluett behöver en skrivning adderas om att byggnader som föreslås kliva ur den gängse skalan ska kunna motiveras utifrån såväl innehåll som placering.

I vägledningen för vattenrummen behöver en skrivning adderas om att de befintliga naturständerna ska fredas från hårdgörande.

I vägledningen för gator och torg berörs stadens bottenvåningar mycket kort. Staden i ögonhöjd skulle kunna utvecklas till ett viktigt kapitel i byggnadsordningen.

I vägledningen för parker och naturområden skulle en analys av kvantitet kontra kvalitet vara användbar vid förtätningsförslag.

I vägledningen för stadens ton bör belysningspunkten förstärkas med ett resonemang om scenografisk ljussättning snarare än belysning av objekt.

I vägledningarna för samtliga stadsbyggnadskaraktärer behöver den första punkten formuleras så att de befintliga kvaliteterna utgör utgångspunkt för framtida utveckling snarare än att de beaktas.

I vägledningarna för samtliga stadsbyggnadskaraktärer behöver punkten om befintliga lokaler i bottenvåningen formuleras om från "bör" till "ska" undvikas.

I vägledningen för stenstad behöver skrivningarna i punkten om höga byggnader adderas en formulering om att de ska motiveras utifrån såväl innehåll som placering.

I vägledningarna för villastad, trädgårdsstad och småhusområden behöver en skrivning adderas om att okänsliga rivningar, hårdgörande av mark och ad hoc-utveckling av flerfamiljshus ska undvikas.

I vägledningarna för stenstadens krans, smalhusstad, grannskapsenhet och tunnelbanestad behöver punkten om parkeringsytor på förgårdsmark och gårdar formuleras om från "bör" till "ska" undvikas.

I vägledningen för ny kvartersstad bör en skrivning om relationen mellan gatans bredd och byggnadernas höjd adderas.

Rådet ansåg vidare att byggnadsordningens status som vägledande dokument behöver fastställas av kommunfullmäktige. Stadens föregående byggnadsordning som gällde åren 1999 till 2010 beslutades av kommunfullmäktige som en del av den dåvarande översiktsplanen. Frågan om den föreliggande byggnadsordningens status i förhållande till andra dokument kommer att vara avgörande för dess betydelse. Rådets uppfattning var att den liksom tidigare ska vara kopplad till översiktsplanen och läggas på fullmäktiges bord. Bara då kan den anses vara verkligt stadsövergripande och vägleda samtliga nämnder och styrelser i kommunen. Intressant i sammanhanget är också den arkitekturpolitik som är under framtagande och dess koppling till byggnadsordningen. Enligt rådets uppfattning det bör översiktsplan, byggnadsordning och arkitekturpolitik utgöra ett paket där den förstnämnda utgör stadens kvantitativa bebyggelseinriktning, den mellersta ett formellt kunskapsdokument om det redan byggda och den sistnämnda en politisk viljeinriktning för ett kvalitativt resultat.

Det avslutande kapitlet i byggnadsordningen med ett verktyg för stadens gestaltning ansåg rådet vara intressant och välbehövligt, men det är möjligtvis något som istället bör vara en del av den kommande arkitekturpolitiken.

I motionen föreslås att Skönhetsrådet ges beslutsrätt i frågor som berör stadens skönhet. Under de hundra år som rådet verkat i Stockholm har frågan om rådets arbetsformer diskuterats vid återkommande tillfällen. Detta skedde exempelvis 1994 efter att en motion med liknande innehåll framställts av Stockholmspartiet.

Bakgrunden till Skönhetsrådet går att finna i stadsbyggnadsdebatten vid förrförra sekelskiftet. Efter inrättandet 1919 och fram till att rådet fick sitt reglemente från kommunfullmäktige 1926 belystes frågan om rådets arbetsformer grundligt. Skönhetsrådet är unikt i så måtto att det både är en del av staden och samtidigt verkar som ett fristående expertorgan. Reglementet ger rådet vittgående möjligheter att rådge stadens olika myndigheter, men också att kräva in de underlag rådet finner lämpliga och att på eget bevåg väcka förslag genom skrivelser till stadens olika organ. Rådets ledamöter väljs av fullmäktige efter förslag från externa akademier, kommittéer och organisationer. Åtta av dessa ledamöter är särskilt sakkunniga inom vissa områden, medan fyra väljs att representera stockholmarna på förslag från partierna. Den trettonde ledamoten väljer rådet självt, liksom att det självt utser ordförande, vice ordförande och sekreterare. Detta för att kunna fungera oberoende från dagspolitikens majoritet och opposition. Efter inval representerar rådets ledamöter endast sin egen kunskap och erfarenhet. Skönhetsrådet fungerar som fast remissinstans för stadsbyggnadsnämnden och yttrar sig över samtliga planförslag inom kommunens gränser samt över principiellt viktiga bygglov eller andra för stadsbilden avgörande ärenden.


Som fri expertinstans direkt under fullmäktige kan rådet till sin natur inte ha rätt att överpröva demokratiskt fattade beslut. Om rådet skulle ges beslutsrätt skulle det hundraåriga arbetssätt som utvecklats mellan skönhetsråd och förvaltning inte kunna fungera som tidigare utan rådet skulle istället komma att vara en dubblerad stadsbyggnadsnämnd. Skönhetsrådet skulle därmed upphöra att utgöra en fristående expertis vars kunskap står till beslutsfattarnas förfogande. Liksom vid behandlingen av Stockholmspartiets motion 1994 söker inte Skönhetsrådet någon förändring av den ordning som utvecklats att fungera väl under ett sekel.

Erinrade sekreteraren om Jubileumsmötet som hålls i Rådssalen, Stadshuset, 16 september 2019. Boken om Skönhetsrådets 100-åriga verksamhet som sekreteraren visade upp, kommer då att delas ut till inbjudna ledamöter och gäster.

Sekreteraren och Susanne Höglin delgav ledamöterna information från stadsmuseet om de vandringar under Stockholms kulturfestival som rådet ansvarat för och som hållits av ledamöter och sekreterare, nuvarande såväl som tidigare, samt handläggare. I rådets regi hölls åtta olika vandringar vid sammanlagt 15 tillfällen. Elva av dessa vandringar var slutsålda och beläggningsgraden var således genomgående hög. Sekreterarens vandringar i Vällingby uppmärksammades f.ö. av Dagens Nyheter med en artikel.