Vattenförvaltningsarbetet har sin grund i EU:s ramdirektiv för vatten (2000/60/EG), vattendirektivet, som anger att medlemsstaterna ska genomföra alla åtgärder som är nödvändiga för att förebygga en försämring av vattentillståndet samt skydda, för-bättra och återställa alla vattenförekomster i syfte att uppnå god status, eller i vissa fall god potential, senast år 2021. Direktivet medger vissa undantag, bland annat i form av förlängd tidsfrist för genomförande av åtgärder till senast år 2027 och mindre stränga krav förutsatt att vissa förutsättningar är uppfyllda. Sverige införde detta direktiv 2004 och bedriver vattenförvaltningsarbetet i enlighet med direktivet, genom 6-årscykler där varje cykel avslutas med beslut om förvaltningsplan, miljökvalitetsnormer samt åtgärdsprogram med tillhörande miljökonsekvensbeskrivning.
Regeringen beslutade den 14 september 2017 att tillsätta en utredning för att utreda och utvärdera ansvarsfördelningen, beslutanderätten och organiseringen av myndigheterna inom vattenförvaltningen. Utredningen har även haft i uppdrag att lämna förslag på hur organisationen bör vara utformad för att underlätta en effektiv, samordnad, förankrad och ändamålsenlig förvaltning. I uppdraget har även ingått att föreslå hur finansieringen av de åtgärder som följer av åtgärdsprogrammen bäst kan säkerställas samt lämna nödvändiga författningsförslag.
Utredningen slutfördes vid årsskiftet 2019/2020 och resulterade i betänkandet, En utvecklad vattenförvaltning. Betänkandet består av en grundlig och omfattande genomlysning av hur Sveriges vattenförvaltning är organiserad i alla olika stadier och på alla olika nivåer. Utredningen lämnar detaljerade och genomgripande förslag kring hur vattenförvaltningen bör omorganiseras och finansieras för att öka effektiviteten och säkerställa att Sveriges skyldigheter enligt EU:s ramdirektiv för vatten uppfylls.
Miljödepartementet har remitterat utredningens betänkande bland annat till Stockholms stad för besvarande.
Bilagor