Möte 2019-10-23

Ärendet blir offentligt efter behandling i borgarrådsberedningen den 23 oktober och publiceras senast med protokollet.

Regeringen överlämnade den 18 juni 2019 skrivelsen Byggnaders energiprestanda (skr. 2018/19:152) till riksdagen. I skrivelsen framgår regeringens syn på systemgränsen för byggnaders energiprestanda, och att regeringen anser att byggreglerna på ett kostnadseffektivt sätt ska bidra till teknikneutrala val av hållbara uppvärmningssystem som inte är fossilbränslebaserade, långsiktigt energieffektiva byggnader med bra klimatskärm och en effektiv elanvändning i uppvärmningen. Byggreglerna ska också beakta effektutmaningen, det vill säga tillgången på el, även under årets kallaste vinterdagar. Vidare anges i skrivelsen att regeringen avser att återkomma i fråga om vilka ändringar som krävs för att åstadkomma detta.

En arbetsgrupp inom Finansdepartementet och Infrastrukturdepartementet har tagit fram den remitterade promemorian Byggnaders energiprestanda - förslag på ändringar i plan- och byggförordningen. I promemorian redogörs för de ändringar i plan- och byggförordningen (2011:338) som följer av ställningstagandena i regeringens skrivelse.

Förslaget till ändringar i förordningen görs i syfte att genomföra det som behandlas i skrivelsen avseende val av systemgräns för beräkning av en byggnads energiprestanda och teknikneutralitet mellan hållbara uppvärmningssystem som inte är fossilbränslebaserade.

Enligt förslaget ändras innebörden av en nära-nollenergibyggnad så att det även framgår att den energi som tillförs i mycket hög grad ska komma från förnybara energikällor.

Enligt förslaget ska viktningsfaktorer för de olika energislagen ersätta primärenergifaktorer i beräkning av energiprestanda. Boverket föreslås få i uppdrag att ta fram dessa viktningsfaktorer, som enligt förslaget ska bidra till teknikneutralitet mellan hållbara system som inte är fossilbränslebaserade.

Det föreslås även en ändring i avgränsningen av energiprestanda. Enligt rådande regler ska en byggnads energiprestanda beräknas utifrån den levererade energi som behövs vid normalt bruk av byggnaden, men undantaget energi från sol, vind, mark, luft och vatten som alstras i byggnaden eller på dess tomt. Enligt förslaget ska undantaget endast gälla energi som både alstras och används i byggnaden eller på dess tomt, och inte eventuellt överskott som levereras till omgivande nät.

Ändringarna föreslås träda i kraft 1 juli 2020.

I en skrivelse till kommunstyrelsen av Karin Wanngård m.fl. (S) föreslås att finansborgarrådet tillsammans med stadsledningskontoret ges i uppdrag att i närtid kalla till en krisledningsövning i enlighet med erfarenheterna från den utvärdering som genomfördes efter terrordådet i Stockholm den 7 april 2017 och i enlighet med riktlinjerna i stadens trygghets- och säkerhetsprogram.

I en promemoria från Infrastrukturdepartementet som inkommit till Stockholms stad för yttrande, föreslås ändringar i 6 kapitlet i järnvägsförordningen (2004:526) gällande bestämmelser om upphörande av underhåll, nedläggning, upplåtelse och överlåtelse av järnväg. Ändringar och tillägg i järnvägsförordningen syftar till att förenkla processen när det är frågan om järnvägsspår som behöver förflyttas som en anpassning till övrig samhällsplanering, till exempel för att ge plats åt bostäder. Infrastrukturdepartementet menar att föreslagna ändringar ska leda till att bestämmelsernas innebörd och tillämpning tydliggörs och förbättras.

Infrastrukturdepartementet föreslår att Trafikverket får besluta att del av det statliga järnvägsnätet får läggas ned och ersättas på annan plats, med motsvarande funktion.

Infrastrukturdepartementet föreslår också att Trafikverket får upplåta del av järnvägsnätet till annan part, efter att de tagit beslut om upphöra med underhållet. Vidare föreslås att järnvägsanläggning får överlåtas till annan part efter att Trafikverket beslutat att lägga ned denna del. Det kan exempelvis vara företag, kommun eller region som vill ta över järnvägen för att använda den till tågtrafik för gods- eller persontrafik.

Förslaget innebär också att Trafikverket i planeringen ska höra berörda kommuner, regioner, länsstyrelser med fler.

I en motion till kommunfullmäktige, ”Initiativ från staden för byggande av Tvärförbindelse Södertörn” av Jan Valeskog (S), framhålls vikten av att vägprojektet Tvärförbindelse Södertörn kommer till stånd så snart som möjligt och att finansiering för hela projektet säkras. Anledningen till detta är framförallt att trafikförsörja Norviks hamn som är stadens nya containerhamn som ska öppna för verksamhet år 2020, att möjliggöra en bättre kollektivtrafik och underlätta arbetspendlingen samt att öka arbetsplatslokalisering i denna del av Stockholmsregionen.

Motionären föreslår att kommunfullmäktige beslutar:

Att godkänna motionens inriktning för arbetet med Tvärförbindelse Södertörn.

Att Stockholms stad tar initiativ till förhandlingar med berörda kommuner, privata intressenter samt staten om en fullständig finansiering av Tvärförbindelse Södertörn.

Att Stockholm stad uppvaktar landstinget med krav på att de bidrar till regional utveckling istället för att stoppa densamma.

Genom testamente av den 31 oktober 1854 förordnade friherre Ernst Magnus von Willebrand att hans kvarlåtenskap skulle bilda en fond under benämning Willebrandska understödsfonden. Ur fonden skulle utgå pensioner till belopp av tvåhundrafemtio riksdaler banko till i första rummet behövande släktingar å hans möderne. Om inte tillräckligt antal släktingar anmälde sig skulle även andra, med ”största behovet och bästa vandeln” kunna åtnjuta pension från fonden.

Testamentet utpekade en förvaltare som också skulle utdela pensioner samt utse två gode män som senare i hans ställe skulle utse mottagare av pensionerna. Förvaltaren överlämnade dock i november 1872 fonden till Stockholms förmyndarkammare för förvaltning, medan gode männen skulle fortsätta att utse pensionsmottagare. Förvaltningen av fonden övertogs av drätselnämnden år 1934 och förvaltningen har sedan dess skötts av Stockholms stad, med utdelning efter förslag av gode män.

Fondens ändamål är att i främsta rummet ge pensioner för behövande släktingar på donatorns möderne. Då sådana hela tiden funnits och fortfarande förekommer har avkastningen också årligen enbart getts till sådana släktingar. Det har aldrig blivit aktuellt att dela ut till andra.

Skatteverket har nu bedömt att stiftelsen inte är undantagen från skattskyldighet då den inte är en allmännyttig stiftelse eftersom utdelningen är begränsad till vissa personer.

Ärendet blir offentligt efter behandling i borgarrådsberedningen den 23 oktober och publiceras senast med protokollet.

Planens huvudsyfte är att justera kommungränsen mellan Stockholm och Solna, och därmed möjliggöra ett ändamålsenligt genomförande av den planerade kvartersstrukturen. Planområdet innefattar delar av Hagaplan och Eugeniavägen där kommungränsen går på sådant sätt som försvårar ett ändamålsenligt genomförande för respektive kommun. Planområdet avses i sin helhet överföras till Stockholms stad. De områden som planläggs idag ligger i Solna men kommer efter justeringen av kommungränsen överföras till Stockholms stad. Planarbetet föranleds av överenskommelser mellan Stockholms stad, Solna stad och Region Stockholm.

Ärendet blir offentligt efter behandling i borgarrådsberedningen den 23 oktober och publiceras senast med protokollet.

Socialstyrelsen har enligt 8 kap. 5 § 6 patientsäkerhetsförordningen bemyndigande att meddelat föreskrifter om kompetenskrav för sjuksköterskor för att de ska få förskriva läkemedel och om den behörighet som sådan kompetens ger. Socialstyrelsen och Läkemedelsverket gör nu en hemställan om ändring i patientsäkerhetsförordningen så att Läkemedelsverket får bemyndigande att meddela föreskrifter om vilka läkemedel som får förskrivas av sjuksköterskor. Myndigheterna anser att förslaget medför att ansvarsfördelningen mellan myndigheterna blir mer enhetliga på läkemedelsområdet och myndigheternas kompetens kan utnyttjas på ett bättre sätt än vad som är fallet idag. Remissen har inkommit till Stockholms stad för yttrande.

Den 1 januari 2018 trädde lagen (2017:612) om samverkan vid utskrivning från sluten hälso- och sjukvård i kraft. Av lagen framgår det att regioner och kommuner får göra överenskommelser om när betalningsansvar ska inträda och vilket belopp som i så fall ska gälla. Det är Socialstyrelsen som genom föreskrifter fastställer det belopp en kommun ska lämna i ersättning till regionen för vård av en utskrivningsklar patient, i de fall regionen och kommunen inte har träffat en överenskommelse om annat. Beloppet ska årligen räknas om med hänsyn till utvecklingen av kostnader för vårdplatser i den slutna vården.

Socialstyrelsen föreslår att det belopp som en kommun under år 2020 ska lämna i ersättning till regionen för vård av en utskrivningsklar patient enligt 5 kap. 6 § lagen (2017:612) om samverkan vid utskrivning från sluten hälso- och sjukvård fastställs till 8 200 kronor för ett vårddygn. Socialstyrelsen har skickat förslaget till Stockholms stad för yttrande.

Socialstyrelsen har remitterat förslag till ändring i Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2012:11) om socialnämndens ansvar för barn och unga i familjehem eller hem för vård eller boende till Stockholms stad.

Socialstyrelsen föreslår att de regler som redan idag träffar socialnämndens ansvar för barn och unga i familjehem och HVB kommer genom förslag till ändringar att även inkludera barn och unga som fått en insats i form av stödboende. I förslagen finns rekommendationer rörande personliga besök, samtal med barn som är placerade i stödboende samt en rekommendation att egenkontrollen ska omfatta insamling av uppgifter om bl.a. hur ofta en socialsekreterare har besökt och samtalat med barnet eller ungdomen.

Ett förslag till en ny överenskommelse om samverkan mellan kommunerna i länet och Region Stockholm gällande hjälpmedel och förbrukningsartiklar i särskilda boendeformer har arbetats fram i samverkan mellan parterna. Den innebär att ansvarsfördelningen inom hjälpmedelsområdet koncentreras till en överenskommelse, istället för flera olika.

Överenskommelsen avser fördelning av kostnadsansvar mellan Region Stockholm och kommunerna i Stockholms län för dessa produkter som används i vården och som ingår i omvårdnadsuppdraget för personer som bor i nedan angivna särskilda boendeformer eller deltar i dagverksamhet enligt Socialtjänstlagen (SoL) eller daglig verksamhet enligt Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Överenskommelsen avser vuxna individer/brukare/patienter.

Överenskommelsen omfattar:

• Särskilt boende för äldre enligt Socialtjänstlagen (SoL) 5 kap. 5 § andra stycket. Särskilt boende utgörs av bostäder eller platser för heldygnsvistelse vilka tillsammans med insatser i form av vård och omsorg tillhandahålls för personer med behov av särskilt stöd

• Dagverksamhet enligt SOL som innebär bistånd i form av sysselsättning, gemenskap, behandling eller rehabilitering utanför den egna bostaden.

• Bostad med särskild service (gruppbostad och servicebostad) enligt Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS § 9.9 och § 9.8 för personer över 18 år.

• Daglig verksamhet enligt LSS § 9.10

• Bostad med särskild service (gruppbostad och servicebostad) enligt SoL, 5 kap 7 § tredje stycket exempelvis med inriktning socialpsykiatri.

Kommunen har ansvar för hälso-och sjukvård upp till sjuksköterskenivå för ovan beskrivna boendeformer och vid vistelse i dagverksamhet SOL och daglig verksamhet LSS.

Överenskommelsen omfattar följande delområden:

• Hjälpmedel

• Förbrukningshjälpmedel

• Produkter som används i vård och omvårdnad

• Hjälpmedel och förbrukningshjälpmedel för personer som bor i bostad med särskild service enligt SoL. Delområdet omfattar dock ej särskilt boende för äldre enligt SoL.

Genom att samla reglerna om ansvarsfördelning till en överenskommelse uppnås ett förenklad handhavande för berörda aktörer. Förändringar av regelverket förenklas. Målet är att skapa förutsättningar för en trygg och säker användning av aktuella produkter, där fokus ligger på nyttan för individ/brukare/patient genom att det är tydligt vem som bär kostnadsansvar.

Grundprincipen i gällande överenskommelser är att respektive part även ska ansvara för de hjälpmedel som är förenade med den vård som kommunen eller Region Stockholm ansvarar för. Vidare ska verksamheterna svara för den grundutrustning som erfordras för den grupp av individer som bor eller vistas på boendena. De ska också ha ansvar för de hjälpmedel som individ/brukare/patient använder i samverkan med personal.

Fördelning av kostnadsansvar mellan Region Stockholm och kommuner i Stockholms län stipuleras i överenskommelsens bilagor som avser hjälpmedel, förbrukningshjälpmedel respektive produkter som används i vård och omvårdnad. De kan komma att uppdateras inom ramen för den nya samverkansorganisationen. Överenskommelsen föreslår inrättandet av en ny samverkansorganisation som ska ha mandat att besluta om förändringar under förutsättningar att de är kostnadsneutrala för huvudmännen, att besluten följer principerna i den nya överenskommelsen, samt att beslut fattas i konsensus.

Samverkansorganisationen får inte fatta beslut om helt nya

hjälpmedel.

Samverkansorganisationens främsta uppgift föreslås bland annat bli

att:

- Löpande följa att ansvarsfördelningen mellan huvudmännen

är tydlig och relevant

- Årligen se över och justera ansvarsfördelningen utifrån

utvecklingen av hjälpmedel

- Besluta om ändring av kostnadsansvar om förändringarna

bedöms vara kostnadsneutrala mellan huvudmännen. Skäl

för ändringar kan vara förändringar gällande hjälpmedel

eller förändringar inom vårdmetoder.

- Sprida information till berörda målgrupper

- Ta initiativ till besluts- och kunskapsstöd/rutiner, guidelines

som stöder en säker och effektiv hantering och förskrivning

av hjälpmedel.

Den föreslagna förändringen innebär en kostnadsökning totalt för

samtliga kommuner på maximalt 600.000 kr per år och bedöms

ligga inom vad som kan definieras som kostnadsneutralt.

Stadsledningskontoret har tillsammans med äldrenämnden, Micasa fastigheter i Stockholm AB och stadsdelsnämnderna analyserat behovet av nödvändiga åtgärder för att möta efterfrågan av platser på vård- och omsorgsboende. Boendeplaneringen utgår bland annat från Swecos behovsprognos avseende vård- och omsorgsboende, analys av fastigheternas status, regionernas bedömningar av behov av särskilt boende och beslutade förändringar samt äldreboendeplaneringens förslag till ytterligare förändringar inom bostadsbeståndet.

I föreliggande boendeplan föreslås planeringsinriktningen avseende fördelningen kommunalt och privat huvudmannaskap justerats från tidigare 60 procent kommunalt respektive 40 procent privat till 50 procent vardera. Den föreslagna förändringen innebär att ett antal kommunala projekt har övergått till möjliga privata etableringar.

Enligt äldrenämndens underlag har staden för närvarande tillgång till 7 318 platser inom vård- och omsorgsboende, inkluderat de som staden har tillgång till genom ramavtal med privata aktörer, upphandlade enlig Lag om valfrihetssystem, LOV. Siffran innefattar 162 profilboendeplatser och 123 korttidsplatser i stadens egen regi. Det finns även 425 privata profilboendeplatser upphandlade enligt Lag om offentlig upphandling, LOU. Inom staden finns idag 13 servicehus med totalt 1 250 lägenheter. Samtliga regioner uppger en minskad efterfrågan på lägenheter i servicehus.

Enligt Swecos prognos förväntas stadens behov av platser i vård- och omsorgsboende att fortsätta minska ett antal år. Staden har idag ett överskott av platser vilket medger ett antal år för omställning av stadens fastighetsbestånd. I boendeplanen redovisas fem fastigheter som är beslutade att avvecklas helt eller delvis samt förslag till ytterligare fem avvecklingar av mindre boenden. Dessa är antingen i behov av omfattande renovering och uppfyller inte i sin nuvarande form ställda krav vad gäller boendestandard, arbetsmiljö eller är på grund av sin utformning inte möjliga att driva effektivt. Med de idag beslutade och föreslagna förändringarna av lokalbeståndet är bedömningen att det fram till år 2029 finns tillräckligt med platser för att klara behovet.

Från och med 2023 ökar behovet med cirka 2 400 nya platser fram till 2040, en ökning med cirka 44 procent. Med ett antagande om att 50 procent av dessa platser ska tillhandahållas av staden så motsvarar det en utbyggnad om cirka 870 nya kommunala platser, cirka elva nya vård- och omsorgsboenden. Boendenas storlek avgör antalet boenden som behöver nyproduceras. För att uppnå fördelningen 50/50 mellan kommunalt och privat huvudmannaskap förutsätts cirka 1 900 platser tillkomma genom privat nyetablering.

Äldreboendeplaneringen ser det angeläget att staden verkar för att en mångfald av aktörer ges möjlighet att bidra till utbyggnaden av vård- och omsorgsboenden. Äldreboendeplaneringen föreslår att äldrenämnden samordnar stadens bedömning gällande önskemål om privata etableringar. Äldrenämnden ska samråda med berörd stadsdelsnämnd och meddelar därefter rekommendation till stadsbyggnadsnämnden eller exploateringsnämnden.

Sweco genomförde under 2018 en analys av bostadsmarknaden för seniorer i Stockholm. Förutsatt att dagens preferenser för seniorboende gäller även år 2040, gör Sweco beräkningen att mellan 2 400 och 2 800 seniorlägenheter behöver tillkomma fram till år 2040, cirka 100–120 lägenheter årligen. Micasa planerar att färdigställa 1 500 nya seniorbostäder fram till 2040 med fokus på östra söderort. Det finns dock anledning att planera för att andelen seniorlägenheter i förhållande till befolkningen kommer att öka.

Kommissionen mot antiziganism konstaterade i sitt slutbetänkande (SOU 2016:44) att situationen för romers åtnjutande av de mänskliga rättigheterna inte är tillfredsställande och att ett inrättande av ett nationellt center kan vara en väg för att driva på en utveckling som innebär att romer har lika tillgång till de mänskliga rättigheterna. Därför har en särskild utredare har på regeringens uppdrag under 2017-2018 utrett hur ett sådant center kan inrättas. Utredningen visar att, trots att åtgärder har vidtagits inom en rad olika områden som syftar till att ge romer samma möjligheter som icke-romer, saknas stadga och långsiktighet i arbetet med att tillförsäkra minoriteten romers åtnjutande av de mänskliga rättigheterna. Utredaren bedömer att den nuvarande situationen kommer att kvarstå om inte en tydlig part pekas ut för att aktivt främja detta arbete, och anser inrättandet av en statlig förvaltningsmyndighet som den extraordinära och kraftfulla åtgärd som behövs för att ge staten förutsättningar att främja arbetet med mänskliga rättigheter för den nationella minoriteten romer. Därför har den särskilda utredaren tagit fram ett förslag på hur en ny statlig myndighet för romska frågor kan inrättas.

Myndigheten föreslås bedrivas som en nämndmyndighet som knyts till en värdmyndighet, och utredarens bedömning är att den nya myndighetens anslag bör uppgå till cirka 20 miljoner kronor per år och att den bör ha cirka 13 årsarbetskrafter när den är fullt uppbyggd. I det ingår att vara ett stöd i arbetet med att motverka antiziganism. Utredaren föreslår att en lämplig värdmyndighet kan vara en ny myndighet för minoritetsfrågor, vilken för närvarande bereds på regeringskansliet. Man föreslår också en uppföljning för att säkerställa en strategisk etablering och styrning av Myndigheten för romska frågor både under uppbyggnadsfasen av verksamheten och efter att den nya myndigheten har verkat under några år.

Stockholms stad, som har varit utvecklingskommun för romsk inkludering, har fått remissen för yttrande. Remissen i sin helhet finns att läsa på regeringens hemsida.

Förslaget till reviderad taxa bygger, liksom gällande taxa, på att kunden debiteras för beställd behållarvolym eller uppmätt vikt på avfallet.

Ekonomiska förutsättningar

Grunden för avfallsnämndens förslag till avfallstaxa 2020 utgörs bland annat av de ekonomiska förutsättningar som redovisades av styrelsen för Stockholm Vatten och Avfall AB i flerårsbudgeten för perioden 2020-2022 i mars 2019. Av denna framgår att avfallsverksamhetens driftkostnader år 2020 beräknas öka med cirka 50 mnkr jämfört med budget 2019. De huvudsakliga kostnadsökningarna avser återvinningscentralerna och åtgärder för säkerställandet av insamlingen. Vidare bedöms den ökade matavfallsinsamlingen leda till ökade transportkostnader.

För att täcka dessa kostnader beräknades avgifterna för avfall behöva öka med sju procent år 2020. Avgifterna för fettslam beräknades behöva höjas med fyra procent. För att täcka framtida kostnadsökningar bedömdes avfallsavgifterna behöva höjas med ytterligare sju procent per år även åren 2021 och 2022. De framtida kostnadsökningarna, som prognostiseras infalla från och med 2022, avser i första hand idrifttagning av en ny sorteringsanläggning i Högdalen och en ny återvinningscentral i Loudden.

I samband med utarbetandet av förslag till avfallstaxa 2020 har en ny prognos för 2019 tagits fram som visar att resultatet för avfallsverksamheten pekar på ett underskott om 16,2 mnkr, istället för ett överskott som prognostiserades vid framtagande av underlag till flerårsbudgeten. För att balansera en del av underskottet föreslår avfallsnämnden att avgifterna för avfall i stället höjs med generellt nio procent. Därmed beräknas ett överskott om 10,7 mnkr uppkomma år 2020.

De ekonomiska förutsättningarna sammanfattas i nedanstående tabell.



Taxeändringar för en- och tvåfamiljshus

I taxan för en- och tvåfamiljshus föreslår avfallsnämnden att;

vid hämtning varje vecka ska hämtningsavgiften öka från 27 kronor till 33 kronor per tillfälle och

vid hämtning varannan vecka ska hämtningsavgiften öka från 20 kronor till 25 kronor per tillfälle och

vid hämtning var 4:e vecka ska hämtningsavgiften öka från 13 kronor till 15 kronor per tillfälle.

Den rörliga viktbaserade behandlingsavgiften föreslås oförändrat vara 1,40 kronor per kg, medan grundavgiften föreslås öka från 760 kronor till 800 kronor per år. (I ärendet anges felaktigt att grundavgiften höjs från 780 kronor). Hämtning av utsorterat matavfall föreslås oförändrat ske utan avgift.

Av nedanstående tabell framgår att årskostnaden, jämfört med 2019 års taxa, ökar mer för abonnemang med mer frekvent hämtning.



Taxeändringar för flerbostadshus och verksamheter

Avgifterna för olika slag av avfallshämtning från flerbostadshus, företag och verksamheter föreslås öka med mellan åtta och tolv procent. Förändringarna avser att ytterligare premiera maskinell hämtning framför manuell hämtning samt att hushållsavfall i kärl premieras framför hushållsavfall i säck.

För verksamhetskunder med osorterat beredningsavfall, vilket är en blandning av osorterat matavfall och restavfall hos verksamheter föreslås dock en höjning med 20 procent för att stimulera separat insamling av matavfall. Taxan för utsorterat matavfall är 30 – 70 % lägre jämfört med beredningsavfall, vilket avser att vara ett stort incitament att välja en mer miljöanpassad avfallshämtning.

Övriga taxeförändringar

Avgifterna för hämtning av grovavfall, slam och elavfall med mera föreslås höjas med 3,5 procent, enligt avfallsindex A12:1MD, eller justeras för att bättre överensstämma med dagens kostnadsnivå.

De föreslagna ändringarna i avfallsföreskrifterna gäller införande av obligatorisk matavfallsinsamling, vilket sker genom tillägg av två nya paragrafer. Dessa reglerar att utsortering av matavfall är obligatoriskt samt att det är möjligt att ansöka om dispens från detta. Härtill införs övergångsbestämmelser som anger när bestämmelserna gäller ifrån.

De nya paragraferna lyder som följer:

34 § Utsortering av matavfall är obligatoriskt och ska lämnas till renhållarens insamlingssystem för matavfall.

68 § En fastighetsinnehavare kan efter ansökan till miljö- och hälsoskyddsnämnden om det föreligger särskilda skäl medges dispens från kravet om utsortering av matavfall.

Övergångsbestämmelsernas lydelse är följande:

Bestämmelsen om obligatorisk utsortering av matavfall i 34 § tillämpas från och med



a. den 1 januari 2021 för verksamheter med matservering som serverar fler än 25 portioner per dag

b. den 1 januari 2023 för hushåll och övriga verksamheter.

Att ställa krav på större ombyggnationer eller omdisponering av befintliga fastigheter, med stöd av föreskrifterna, för att möjliggöra insamling av matavfall saknar idag lagligt stöd. Föreskrifterna ger inte bemyndigande att kräva åtgärder som innebär ingrepp i enskildas ekonomiska förhållanden. Däremot är fastighetsägaren vid ett obligatorium skyldig att, utifrån de befintliga utrymmen som finns att tillgå för avfallshantering, se till att dessa kan nyttjas för insamlingen i enlighet med krav på hantering som anges i avfallsföreskrifterna. I de fall fastighetsägaren bedömer att dessa utrymmen inte finns att tillgå finns det möjlighet att söka dispens från utsorteringskravet, enligt den nya 68 § i föreskrifterna.

Det framgår vidare att införandedatumet för insamling från hushåll (den 1 januari 2023) är kopplat till tidplanen för färdigställandet av den sorteringsanläggning som är under uppförande i Högdalen, efter genomförandebeslut av kommunfullmäktige den 12 december 2016 (Stockholm Vatten och Avfall AB:s utveckling av Högdalens sorteringsanläggning, utl. 2016:210, dnr 112-1433/2016). Att anläggningen står klar innan övergångsbestämmelserna träder i kraft är en förutsättning för att uppnå en hög grad av matavfallsinsamling från hushållen, eftersom syftet med anläggningen är att eftersortera matavfall från restavfallet. Fastighetsägare för flerbostadshus ska kunna uppfylla kravet på obligatorisk matavfallsinsamling genom att matavfallet sorteras ut i efterhand i sorteringsanläggningen, när den väl är på plats.

Ärendet blir offentligt efter behandling i borgarrådsberedningen den 23 oktober och publiceras senast med protokollet.