Möte 2019-11-13

Att införa digital huvudakt är en förutsättning för att kunna införa moderna arbetssätt med tillhörande nya digitala stöd, förändringen utgör därmed en del av projektet Modernisering av sociala system.

För att socialtjänsten, den kommunala hälso- och sjukvården samt överförmyndarverksamheten i Stockholms stad ska få ett så effektivt handläggningsstöd och förenklad administration som möjligt förslås att verksamheterna övergår från pappersbaserad ärendehantering till digital huvudakt.

Olika frågeställningar rörande övergång till digital akt har utretts inom ramen för projekt Modernisering av sociala system. Efter genomgång av huruvida olika typer av formkrav utgör hinder för att införa digital huvudakt, konstateras att det inte finns några generella juridiska hinder mot att i huvudsak införa digitala akter, men att det undantagsvis finns behov av fysiska handlingar i en akt.

Den nollmätning som gjordes i projektet Modernisering av sociala system under år 2018 visar på stora vinster i bland annat minskad pappersåtgång. Den ekonomiska konsekvensen för införandet av digital huvudakt omhändertas inom det totala projektet, där framtida effekthemtagning kommer att hanteras. Till exempel bedöms de initiala kostnaderna för inköp av maskiner för skanning eller tjänster från inläsningscentral mötas av bland annat besparingar till följd av mindre behov av fysisk arkivering, såväl hos verksamheterna som hos stadsarkivet.

Emilia Bjuggren och Anders Göransson (båda S) har lämnat in en motion till kommunfullmäktige. Stockholmsrummet är ett informationscenter i Kulturhuset som berättar om den växande staden. Motionärerna konstaterar att modellen i lokalens golv saknar delar av staden där expansionen kommer att äga rum. Motionärerna anser vidare att övriga utställningar i lokalen inte är tillräckliga för att ge en bild över hur staden utvecklas. Ytterligare två Stockholmsrum i Västerort respektive Söderort skulle enligt motionen visa hur staden görs mer sammanhängande genom att satsa på en god offentlig miljö.

Motionärerna föreslår att staden öppnar två nya Stockholmsrum som fångar upp den utbyggnad som sker i Västerort och Söderort, och att rummen placeras på strategiska platser i respektive område.

I en motion till kommunfullmäktige av Emilia Bjuggren (S) framförs att stadens energianvändning bör mätas i använd energi istället för köpt energi. Enligt motionären innebär mätsättet köpt energi att lokalt producerad energi, inom byggnadens systemgränser, inte räknas som använd energi. Till exempel om solceller installeras på en byggnad innebär inte det att byggnaden använder mindre energi, men enligt mätningarna ser det ut som om byggnaden är mer energieffektiv eftersom byggnadens köpta energi minskar.

Vidare menar motionären att när staden sätter upp mål för energianvändningen och sedan mäter köpt energi istället för faktiskt använd energi främjas viss energiproduktion. Att installera eldrivna värmepumpar i ett hus innebär med stadens nuvarande mätmetod att huset verkar ha energieffektiviserats eftersom den köpta energin minskar. I verkligheten har huset inte energieffektiviserats, exakt lika mycket energi används, det är bara den köpta energin som har minskat. Vidare framför motionären i motionen att den nuvarande mätmetoden främjar viss energiproduktion och annan hindras. Ett mer korrekt och neutralt sätt att mäta är därför att redovisa faktiskt använd energi samt andel av den använda energin som är förnybar. På så sätt får staden både rättvisande siffror samt möjlighet att styra mot mer energieffektiva byggnader och minskade klimatutsläpp ur ett systemperspektiv.

Motionären föreslår att kommunfullmäktige beslutar om att:

Stadens energianvändning ska mätas i använd energi istället för köpt energi.

Stockholms stads miljöprogram revideras utifrån den nya mätmetoden.

Strategi för fossilbränslefritt Stockholm 2040 revideras utifrån den nya mätmetoden.

Den 1 juli 2018 infördes det statliga Bonus Malus-systemet för personbilar, lätta lastbilar och lätta bussar som syftar till att öka andelen miljöanpassade fordon genom att fordon med relativt låga utsläpp av koldioxid premieras med en bonus, medan fordon med relativt höga utsläpp av koldioxid belastas med högre skatt. I samband med att Bonus Malus-systemet infördes togs den tidigare miljöbilsdefinitionen bort, vilket medfört konsekvenser för staden och andra kommuner som har ett fortsatt behov av att definiera vad som avses vara en miljöbil, framförallt för att kunna ställa skarpa och korrekta krav i upphandlingar.

Staden har genom miljö- och hälsoskyddsnämnden, i samarbete med Upphandlingsmyndigheten, Sveriges Kommuner och Landsting, Kommerskollegium samt Biodriv Öst, tagit fram ett förslag till ny definition fram till dess att det finns en statlig definition. Bedömningen från parterna är att detta förslag även bör bli den nationella definitionen. Det dock fortfarande oklart när en nationell definition beräknas komma.

Definitionen baseras på nya mätmetoder för utsläpp och som innebär en skärpning mot tidigare tillämpning av utsläppsnivåer om 10 procent. Syftet med den framtagna miljöbilsdefinitionen är framförallt att samordna kraven i offentliga upphandlingar av varor och tjänster och därmed användas som en pådrivande kraft och viktigt verktyg för att nå det nationella målet om en fossiloberoende fordonsflotta och stadens mål om ett fossilbränslefritt Stockholm till 2040.

Miljö- och hälsoskyddsnämnden beslutade att de tre upphandlingsnivåerna i stadens miljöbilsdefinition ska benämnas Bas, Miljöbil och Miljöbil spjutspets till skillnad mot förvaltningen förslag om upphandlingsmyndighetens nivåer, Bas, Avancerad samt Spjutspetskrav. Vidare beslutade miljö- och hälsoskyddsnämnden att uppdra åt miljöförvaltningen att föreslå övriga samarbetspartners som deltagit i framtagandet av det gemensamma förslaget att anamma den reviderade benämningen av de tre nivåerna.

Nivå miljöbil innebär i praktiken elfordon, laddhybrider och biogasdrivna fordon. Nivå Miljöbil spjutspets innebär i den föreslagna miljöbilsdefinitionen bonusberättigade bilar enligt Bonus Malus-systemet med undantag för ladd hybrider.

Stadens förslagna miljöbilsdefinition föreslår även att nivåerna Miljöbil och Miljöbil spjutspets alltid ska vara utgångspunkt när Stockholms stad genomför egna upphandlingar, och att nivå Bas endast används när andra alternativ inte är tekniskt möjliga.

Den föreslagna miljöbilsdefinitionen föreslås bli minimikrav i stadens alla upphandlingar som innefattar transporter. Vidare föreslås att vid upphandlingar av varor och tjänster ska fordon som kan tankas med förnybara drivmedel även erhålla ett krav på tankningsgrad. Tankningsgrad kontrolleras genom uppföljning av kontraktorernas tankningsstatistik, vilket sker redan i en stor del av stadens upphandlingar.

Stadsledningskontoret ser positivt på kulturdepartementets ambition att stärka och utveckla biblioteksväsendet och anser att den föreslagna strategin generellt innehåller bra förslag för utveckling av landets bibliotek. I förslaget till strategin presenteras ett antal slutsatser. De slutsatser som berör kommunernas biblioteksverksamheter handlar bland annat om nationella minoriteternas och urfolket samernas möjligheter att behålla och utveckla sitt språk och sin kultur, utveckling av uppföljningsmetoder, digitalisering samt upprustning av skolbiblioteksverksamheten samt biblioteken inom vuxenutbildningen.

Den 1 januari 2020 blir barnkonventionen svensk lag och innebär att barns rättigheter och rätten för barn att ta plats i biblioteken har stark legal förankring och ska prioriteras i folkbibliotekens verksamhet. Stadsledningskontoret konstaterar att förslaget till den nationella biblioteksstrategin prioriterar barn och trycker på att uppföljning är viktigt för att säkerställa ”att resurserna till barn i allt större grad svarar mot barnens användning av biblioteket”. Strategin tar också upp skolbibliotekens viktiga roll som en del i den pedagogiska undervisningen och vikten av samverkan med till exempel förskola och barnhälsovård.

Stadsledningskontoret konstaterar att förslaget är följdriktigt mot bakgrund av bibliotekens ansvar att inkludera personer med funktionsnedsättning i sin verksamhet. För att uppnå det nationella målet om jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhället för personer med funktionsnedsättning ska arbetet utgå från FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Konventionen nämns inte i den föreslagna strategin och för att tydliggöra kopplingen till funktionshinderspolitiken anser stadsledningskontoret att konventionen bör omnämnas på samma sätt som görs med barnkonventionen.

Stadsledningskontoret anser vidare att det är positivt att de nationella minoriteternas rättigheter och urfolket samerna har en framträdande roll i den föreslagna strategin. Arbetssätt som föreskrivs med strategin anses kunna bidra till att bryta mot de negativa språkbytesprocesser som är utmärkande för många nationella minoriteters och urfolket samernas villkor för språket. Det är särskilt positivt att strategin också synliggör de nationella minoriteters rättigheter utifrån vad barnkonventionen föreskriver.

Stadsledningskontoret instämmer i rapportens konstaterande att bibliotekens verksamhet ska överbrygga de digitala klyftorna samt stärka människors kunskap om digitala medier och tillhandhållandet av dessa samt hur digitala verktyg hanteras. Biblioteken är samhällets garanti för allas möjlighet att bli del i det digitala samhället och ska tillhandahålla både datorer och ge handledning. Stadsledningskontoret anser dock att det är nödvändigt att dessa skrivningar förtydligas vad gäller tillgängligheten med hänsyn till alla användare, oavsett ålder och funktionssätt. Detta bland annat utifrån Lag (2018:1937) om tillgänglighet till digital offentlig service som infördes den 1 januari 2019 och som ställer kvar på att de digitala lösningar som tillhandahålls inom offentliga verksamheter ska vara tillgängligt utformade.

Vidare innehåller den föreslagna strategin ett antal slutsatser som stadsledningskontoret bedömer kan komma bli kostnadsdrivande för staden. Bland annat är det behov av massdigitalisering av verk som föreslås omfattande. En bred digitalisering av tryckta verk för användning av biblioteken anses bli mycket kostsam och bör finansieras genom en separat satsning. Skolan behöver enligt förslaget en utbyggd, välfinansierad och med pedagogiken integrerad skolbiblioteksverksamhet samt ökad tillgång till utbildade skolbibliotekarier och bättre samverkan med skolledning och lärare. Likaså anses att biblioteken inom vuxenutbildningen bör få en generell och permanent kraftig upprustning som pedagogisk resurs för både lärare och studenter. Stadsledningskontoret konstaterar att den utbyggnad som strategin föreslår inom skolan och vuxenutbildningen kommer innebära ökade kostnader för stadens verksamheter.

Stadsledningskontoret instämmer i att uppföljning är viktigt men konstaterar att de krav för genomförande som ställs på tekniska lösningar och/eller arbetssätt inte är tillräckligt definierade för att utesluta ökade kostnader för stadens verksamheter. Är syftet att jämförelser också ska kunna göras mellan kommuner och med regionala och statliga biblioteksverksamheter krävs ett mer omfattande samordnat arbete.

Vidare medför förslaget till en nationell biblioteksstrategi en ökad statlig närvaro i det svenska biblioteksväsendet. Stadsledningskontoret anser att konsekvenserna och betydelserna av detta bör beskrivas ytterligare.

I utredningen beskrivs att utländska investeringar i Sverige har stor betydelse eftersom utlandsägda företag som investerar och etablerar sig i landet skapar tillväxt och arbetstillfällen. Dessutom tillförs kompetens och kapital som bidrar till ökad konkurrenskraft.

Idag är ett flertal olika aktörer involverade i investeringsfrämjandet i Sverige. Sveriges export- och investeringsråd, Business Sweden, ansvarar för det statligt finansierade investeringsfrämjandet. Regionala och lokala investeringsfrämjandeaktörer har en central roll då alla investeringar sker i ett lokalt sammanhang. Till detta tillkommer berörda myndigheter och andra offentliga samt privata aktörer.

Utredningen har i uppdrag att göra en översyn av investeringsfrämjandet i Sverige. I syfte att stärka Sveriges samlade offentliga investeringsfrämjande behandlar slutbetänkandet uppdraget om en tydlig målformulering, ansvarsfördelning och samverkan mellan de olika aktörerna inom investeringsfrämjandet. Eftersom alla utländska investeringar sker i en lokal miljö är samverkan mellan olika främjandeaktörer centralt för att potentiella utländska investerande företag ska kunna få den hjälp de efterfrågar. Som uppmärksammas i utredningen kan dock arbetet idag vara både fragmenterat och överlappande, samtidigt som förutsättningarna för att attrahera utländska investeringar varierar mellan olika aktörer på lokal och regional nivå i Sverige.

Slutbetänkandet behandlar även uppdraget om ett samlat system för rapportering av investeringshinder. Uppdraget innefattar att identifiera hinder för investeringar och lämna förslag på hur berörda myndigheter och andra offentliga aktörer kan involveras för en samordnad rapportering av sådana investeringshinder. Med utgångspunkt i det befintliga systemet för rapportering av hinder för utländska investeringar konstateras att det finns ett behov av att förbättra nuvarande rapporteringsflöde.

Utredningen föreslår därför förbättringar i fråga om målformulering, ansvarsfördelning, resurssättning samverkan och rapportering av hinder.

Några av de mest centrala förslagen i utredningen är bland annat: ta fram en strategi för investeringsfrämjande som del av den fortsatta exportstrategin, tillsättning av en nationell investeringssamordnare med placering på Utrikesdepartementet som ansvarar för att följa upp investeringsfrämjandestrategin, kraftsamla kring investeringar med hög potential samt förstärka utlandsnärvaro för investeringsfrämjandet för att intensifiera nyttjandet av utlandsmyndigheter.

Vidare finns ett förslag om ett samlat system för rapportering av investeringshinder föreslår utredningen att den nationella investeringssamordnaren får ansvar för att agera mottagare av inrapporterade investeringshinder då en tydlig ansvarig aktör saknas. Uppdraget innefattar att identifiera hinder för investeringar och lämna förslag på hur berörda myndigheter och andra offentliga aktörer kan involveras för en samordnad rapportering av sådana investeringshinder.

Alla utländska investeringar sker i en lokal miljö men investerings-främjandeaktörer på lokal och regional nivå i Sverige har varierande förutsättningar att attrahera investeringar och etableringar. I utredningen föreslås att alla regionala aktörer i samverkan med kommuner bör arbeta med investeringsfrämjande. Kortsiktig projektfinansiering rimmar illa med investeringsfrämjandets långvariga affärsprocesser. En ändamålsenlig styrning, finansiering och ansvarsfördelning efterfrågas, med mål att investeringsfrämjandet ska kunna bedrivas effektivt och långsiktigt. Två åtgärder föreslås för att stärka upp det regionala investeringsfrämjandet:

Basanslag från staten motsvarande en heltidstjänst per region, som villkoras mot en lika stor finansiering från respektive region.

Business Sweden tilldelas ökade resurser för ytterligare en heltidstjänst dedikerad till det regionala investeringsfrämjandet.

Stockholms stad som har fått betänkandet på remiss har svarat med stadsledningskontorets tjänsteutlåtande, och Stockholms Stadshus AB:s yttrande direkt till utrikesdepartementet.

Försvarsdepartementet har remitterat betänkandet Förbättrat skydd för totalförsvaret (SOU 2019:34) till Stockholms stad för yttrande.

Som en del i ett stärkt totalförsvar har regeringen i den nationella säkerhetsstrategin aviserat en översyn av vilka författningsförändringar som kan behöva göras för att bättre tillgodose statens behov av att kunna värna totalförsvarets intressen. Regeringen beslutade därför den 23 mars 2017 att tillsätta en parlamentarisk kommitté med uppdrag att se över delar av regelverket som syftar till att skydda Sveriges totalförsvarsverksamhet. Kommittén redovisade den del av uppdraget som rör skyddslagen och skyddsförordningen i delbetänkandet Några frågor i skyddslagstiftningen (SOU 2018:26), med primärt fokus på reviderade regler kring skyddsobjekt och vilka möjligheter bevakningspersonal har att ingripa mot drönare.

I slutbetänkandet Förbättrat skydd för totalförsvaret (SOU 2019:34) redovisar kommittén resterande del av sitt uppdrag. I kommitténs slutbetänkande läggs flera förslag med bäring på stadens verksamhet fram. Bland annat om befintligt skydd och behov av förbättringar på lagstiftning som syftar till att skydda totalförsvaret. Nuvarande lagstiftning är generellt sett adekvat och motiverad för att värna skyddet för totalförsvaret. I några avseenden behöver ansvarsförhållandet mellan stat och kommun förtydligas och skyddet för totalförsvaret stärkas. Huvudsakligen tydliggörs att kommuner och landsting ska beakta totalförsvarets krav i sin verksamhet i högre utsträckning än i dag.

Mot denna bakgrund förordas ett förtydligande av kommuners och landstings skyldigheter om att totalförsvarets krav ska beaktas i all verksamhet genom förändringar i 3 kap 1§ i lagen (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap. Därtill föreslås att staten, genom Länsstyrelsen, får utökade möjligheter att tillvarata totalförsvarets intressen i den fysiska planeringen.

Kommunfullmäktige har i Kfs 2015:17 fastställt regler om lokalt partistöd, enligt 4 § ska en mottagare av partistöd årligen (30 juni) lämna en skriftlig redovisning som visar att partistödet har använts för det ändamål som anges i 4 kap. 29 § första stycket i kommunallagen. Till redovisningen ska fogas ett granskningsintyg.

Enligt prop. 2013/14:5, sid 96 gäller att om kommunfullmäktige tar in kraven på redovisning och granskning i ett reglemente måste kraven även anges i ett beslut som är riktat till mottagarna av partistödet. Det kan ske genom att det i ett sådant beslut görs en hänvisning till reglementets bestämmelser. Kraven om detta tydliggörs i anslutning till budgetärendets avsnitt om partistöd.

Samtliga nio partier representerade i kommunfullmäktige har lämnat redovisning av partistöd med bifogat granskningsintyg. Ett parti inkom efter den 30 juni 2019. I budgetarbetet för kommande verksamhetsår fattas beslut om partistöd ska utbetalas för kommande år.

I en motion av Ulf Walther (S) till kommunfullmäktige om att ”Satsa på den kommunala Örbyskolan F-9!”, föreslås att inriktningen om att Örbyskolan ska ha permanent kapacitet för årskurserna F-9 ska ligga fast och säkerställas. Motionären beskriver att F-9 skolor är ett vinnande koncept för stadens skolor eftersom eleverna får en utbildning som hänger samman genom hela grundskoletiden, att elevhälsoarbetet blir mer kontinuerligt samt att det blir tryggare och lugnare när de äldre eleverna fortsätter att träffa personalen under en längre tid.

Motionären skriver vidare att inriktningen för Örbyskolan har varit att den ska förses med en permanent tillbyggnad som säkerställer att högstadiet både på kort och lång sikt kan finnas där. Högstadium möjliggörs idag av en tillfällig lösning genom paviljonger. Motionären anför att utbildningsnämnden kommunicerat att högstadiet är tillfälligt och enligt planerna kommer stänga till år 2023.

I skrivelsen till kommunstyrelsen av Clara Lindblom och Rikard Warlenius (båda V) om EU-medborgare som sover ute m.m. framförs att förtroendevalda för Vänsterpartiet har träffat personer som avhysts. Efter att ha lyssnat på dem om hur deras avhysningar har gått till, ser författarna till skrivelsen att personernas berättelse inte stämmer överens med den stadsövergripande rutin från 2015 som de förutsatte att staden arbetade efter. Enligt skrivelsen är rutinen att exploateringskontoret hör av sig till stadsdelsförvaltningen som sedan tar kontakt med socialjouren och påtalar att en avhysning är förestående. Det ingår också i rutinen att de avhysta ska erbjudas alternativt logi för några nätter.

Enligt personerna som förtroendevalda för Vänsterpartiet träffade så fick de ingen information utan polisen kom och bad dem gå. Detta innebar enligt skrivelsen att deras ägodelar destruerades och att de inte hade någonstans att spendera natten. Samtidigt fanns enligt skrivelsen lokaler redo att ta emot, en information som inte nådde de avhysta.

De frågor som skribenterna vill ha svar på är följande:

På vilket sätt följs avhysningarna upp för att garantera att de som avhyses får rätt information om var de kan spendera natten samt vad som kommer hända med deras tillhörigheter?

Hur ser samarbetet ut med polisen från stadens sida när avhysningar görs på stadens mark?

Kan den styrande majoriteten i kommunstyrelsen tänka sig att likt Paris stoppa avhysningarna under vinterhalvåret?

Motionären menar att staden bör inrätta ett särskilt stödcentrum, i samverkan med Polisregion Stockholm och Region Stockholm, för personer som har blivit utsatta för sexuella övergrepp där den utsatta vid sidan av socialtjänstens stöd kan få träffa polis och utbildad vårdpersonal under ett och samma tak. I motionen framhålls att det oavsett tid på dygnet ska finnas en plats dit unga som utsätts för sexuella övergrepp kan vända sig och att staden behöver göra mer än vad som görs idag för att kunna nå utsatta personer och erbjuda ett sammanhållet stöd.

Motionären yrkar vidare på ökade resurser till det uppsökande arbetet i syfte att nå fler unga utsatta samt att sprida information om vart vederbörande kan vända sig. För att minska återfall i brott bör även stadens arbete med våldsutövare ses över.

I en motion till kommunfullmäktige av Rikard Warlenius och Arvand Mirsafian (båda V) framförs att staden snarast bör arbeta för att en storskalig anläggning för biokolproduktion uppförs. Idag finns en pilotanläggning i drift i Högdalen. Den bygger på en välkänd teknik att förkolna organiskt material till träkol, vilket i detta fall kallas biokol, som sedan kan användas till jordförbättring eller blandas i betong. Därigenom binds koldioxid ur atmosfären i kol i fast form. En storskalig anläggning skulle enligt motionärerna innebära stora klimatvinster för Stockholms stad, och dessutom producera överskottsvärme som kan användas till fjärrvärmenätet. Genom att sälja överskottsvärmen och skapa en större marknad för biokolet genom att till exempel kräva inblandning i betongen i hus på stadens markanvisade tomter bedöms anläggningen dessutom bli ekonomiskt lönsam. Det finns enligt tidigare utredningar tillräcklig mängd substrat för en stor anläggning för biokolproduktion. Motionärerna säger att det inte finns någon anledning att vänta, och föreslår att Stockholms stad ger Stockholm Exergi och Stockholm Vatten och Avfall AB i uppdrag att snarast inleda projektering för etableringen av en storskalig anläggning för biokolproduktion med sikte på att ta anläggningen i drift senast år 2022.

I en motion till kommunfullmäktige av Emilia Bjuggren (S), framgår att staden inte kommer nå målen för energieffektiviseringar i det egna fastighetsbeståndet vid programperiodens slut baserat på stadens uppföljning av Stockholm stads miljöprogram 2016-2019 och klimatstrategi för fossilfri stad 2040.

I motionen föreslås att kommunfullmäktige beslutar:

att samtliga bolag och förvaltningar tecknar avtal med Stockholm Exergi om klimatneutral värme

att stadens samtliga bolag och förvaltningar som äger och förvaltar byggnader digitaliserar sin fastighetsdrift

att kommunstyrelsen tillsätter en stadsövergripande grupp med uppdrag att ta fram åtgärder för att nå stadens mål gällande energieffektivisering.

Ärendet blir offentligt efter behandling i borgarrådsberedningen den 13 november 2019 och publiceras senast med protokollet.

Ärendet blir offentligt efter behandling i borgarrådsberedningen den 13 november 2019 och publiceras senast med protokollet.